Men jag ströp katten hans å gick ja. Inte var det mer med det liksom!
Min gamla lumparkompis Gurra hade alltid åsikter han minns jag. Han sa att kalopsen var "Den enda mat man behövde" Att min persedelpåse var mer gul än gröngrå. Alltid skulle han stoltsera med vad hans far hade ätit för lort under kriget. Jag stoppa tvålen i strumpan ja å sen vet ni... Efter det sa han inte ett ord till någon. Inte ens när furir löjtnant Åhs gned in kinderna hans med tjära och bad oss andra knäppa ludd från nära håll. Vad roligt att se att Gurra har det bra och nu mer lever i Boråstrakten. Det vet jag genom denna insändare:
No comments:
Post a Comment